| Snabbfakta: • Inavelsgrad: 1,2% • HD: för ung ännu A G AMIGO A A
I går ”fyllde” Amigo 10 månader och den här veckan (v 29) ska han vara med om sina första två utställningar – Strängnäs och Västerås. Vi har haft flera olika hundar och raser, men inte varit inriktade på utställning så det känns lite ovant. Vår alltid hjälpsamma kennelmamma – Petra – har lovat sköta visningen av Amigo och det känns tryggt och vi är oerhört tacksamma för det. Hösten 2006 blev tung för familjen då vår gråhund blev så sjuk att han måste få slippa sina plågor. Så småningom väcktes tanken på att skaffa en ny kamrat. Vi hade inte bråttom med det utan funderade rätt mycket på olika hundraser bl. a schnauzer som tidigare funnits i familjen. Bland uppfödare hittade vi Petra Moudi, som tog emot oss en eftermiddag tillsammans med liten son, två pinschertikar och 9 st oemotståndliga 7 veckors valpar. Vi hamnade förstås på golvet allihopa och då kröp en liten hanne upp i Ursulas knä och lade sig att sova där. Så gick det till att vi mycket hastigt utvaldes av Amigo och omedelbart fäste oss starkt vid honom. Vår senaste hund före Amigo var en utpräglad jakthund – norsk älghund (grå) – och husses kamrat i älgskogen i 4 år. Den rollen var det aldrig aktuellt att en ny hund skulle ha. Beskrivningar av rasegenskaper för pinscher och mötet med kullen och dess matte gjorde att vi bestämde oss för att ta en pinschervalp. Amigos första tid hos oss saknade han förstås det livliga livet med syskonen. Ursula jobbar fortfarande medan husse alltid är hemma så Amigo kom att anknyta mycket starkt till husse. Han är nu mycket trygg, nyfiken och påhittig. Det senaste är att han med lätthet öppnar ytterdörren själv. Och det gör han om husse går ut utan att tala om vad som gäller. Amigo är öppen och tillgänglig mot främlingar och låter sig gärna klappas. Barn älskar han, men är på grund av sin egen ålder för framfusig för att tillåtas bekanta sig på egen hand. Hans nyfikenhet och lust att leka med främmande hundar har ingen egentlig begränsning, hans energi har inte heller någon bortre gräns. Katter ska enligt Amigo jagas upp i träd eller bara bort. Stora hundar har han ingen särskild respekt för. Dom duger också att busa med. Det enda jag sett Amigo rygga tillbaka för var en T-shirt på en 4 års pojke. Bilden på tröjan föreställde en grov blå larv med krökt rygg. Efter ett litet tag inspekterades även den. Åska, raketer och smällare noteras, men skapar ingen oro eller stark reaktion. Bilar är varken spännande som byte eller skrämmande. Riktigt stora hjullastare och vägmaskiner väcker fortfarande en viss förvåning. Men jag har tränat honom att sitta vid min sida i sådana situationer och det är lugnt. Amigo blev rumsren på normaltid. Det går alldeles utmärkt att rasta honom utan annat koppel än hans vilja att vara med husfolket. Endast vid möten med andra hundar/människor är det befogat med fysiskt koppel – mest för att Amigo inte ska skrämma någon med sitt aktiva närmande. Amigo är mycket duktig i att spåra och är förtjust i att bära saker – även ganska stora träklampar. Jag är mycket glad över Amigo och alla hans goda egenskaper. Han är lätt att fostra, tar egna fina initiativ och har outsinlig energi. Han kan också koppla av - till minst 100 % - när tillfälle ges. Ibland har han inte lust att göra saker och kan då upplevas som en aning tjurig, men det brukar gå bra att locka igång honom igen. Vi har gått en valpkurs med stor framgång och anmält oss till fortsättning nu i augusti. Mycket gott stöd har vi haft av Petra med information och uppföljning och samtal när vi behövt det. Kort sagt så är allt så bra det kan vara med oss och Amigo och vi ser fram emot och hoppas på en god fortsättning. Staffan & Ursula |
|||